Mellan himmel och helvete...

...där befinner sig de flesta bikers vi möter. Förra helgen mötte vi en hel del bikers på Swedish Bike Day på High Chaparall. Vår klubb hade ansvar för matlagning och servering och vi delade ut soppa o grillade hamburgare till ca 1000 bikers. Många olika människotyper, trevliga samtal och härlig gemenskap. Vi bara älskar det!

Nu pågår Sweden Rock med ca 33000 besökare. Tyvärr kan vi inte vara med som vi hade tänkt. Bosses knäoperation i tisdags satte stopp för det. Men annars älskar vi att vara där och prata med bikers, rockfantaster och andra. Det är ju egentligen fantastiskt att vi kan få finnas på platser som High Chaparall och Norje när det samlas så många människor!

Vi vill finnas med på ”slagfältet, inte bara sitta i skyttegravarna och se på. Vi vill möta alla dessa människor med sina brokiga bakgrunder, livsberättelser och intressen. Varför? Därför att Jesus vill möta dem. Hur ska han göra det om inte genom oss? De sätter aldrig sin fot på våra gudstjänster och bönesamlingar så då måste vi göra som Jesus sa; ”gå ut”...

När Jesus ser folket på High Chaparall, Sweden Rock och andra plaster så ser han inte ryggmärken med dödskallar, upp- o nervända kors, tatueringar, piercingar mm. Han ser förbi allt det där och rakt in i deras hjärtan. Han ser människor som är sargade, slagna och rivna och han känner sån nöd för dem. Vet du att de människorna är hans? Vi måste tänka oss för innan vi säger något nedlåtande om deras utseende eller beteende! De är hans för han har betalat priset för dem. De är hans skörd och han vill att vi ska be om arbetare till den skörden. Förmodligen är vi själva svaret på den bönen!

Om det innebär att vi får stå och servera gulaschsoppa en stekhet junidag till hundratals bikers så gör vi det med glädje! Vi ber för varje tallrik och har en längtan att se med Jesu ögon in i deras, att kunna förmedla hopp och kärlek till dessa högt älskade människor...

Who will you take to heaven with you?

Mors dag

En liten hyllning till min älskade mamma Emmy. Hon föddes den 26 mars 1923. Hon kom från Tandsjöborg, en liten by i Orsa Finnmark i Hälsingland. Familjen med 11 barn bodde i en liten kolonistuga i skogen några kilometer utanför byn.

Som ung flyttade mamma från sitt hem för att arbeta som barnflicka, både i Stockholm och i Karlstad. Hon och hennes kamrat Naima arbetade en tid som evangelister i Hamra i Hälsingland. När hon var 25 år gick hon bibelskola i Stockholm två år. Där träffade hon pappa och de gifte sig 1950 i Tärnaby.

När mina äldsta bröder föddes arbetade mamma och pappa som evangelister i Laiksjöberg, sedan i Laxbäcken, Malgomaj. De bodde även en tid i Kaskeluokt, pappas hemby utanför Storuman. Efter en kortare period i Vormträsk böjade de bygga ett hus i Rusksele. Och det blev mitt barndomshem.

Vi blev en stor familj. Mina föräldrar fick 9 barn. Jag beundrar henne för att hon hela tiden höll sin relation med Gud levande. Jag minns att hon varje morgon innan jag gick till skolan kom upp från källaren när hon haft sin bönestund. Hennes bibel var nött och väl använd.

Hon var verkligen en förebild för oss barn. Trots många bekymmer och svårigheter så levde hon nära Jesus. Det var hennes styrka och kraftkälla. Hon var lite ”rebellisk” för sin generation och vågade gå mot strömmen. Det är något som jag fått med mig från min mamma. Att inte behöva vara som alla andra, våga tycka och tänka som du vill. Även om hon inte fick alla sina önskningar uppfyllda så planterade hon in ett frö i mig.

Hennes hjärta var stort och rymde inte bara hennes stora familj utan också andra runt omkring. När jag själv flyttade hemifrån så ringde hon alltid, varje dag. Ända tills hon blev sjuk i cancer. Jag minns så väl när vi kom upp till sjukhuset i Lycksele där hon låg sista veckan. Jag föll i gråt när vi kom in i sjukrummet. Hon såg så utmärglad och svag ut. Men hon sa ordagrant: ”Inte ska ni gråta för mig, jag flyttar ju hem!” Det gjorde hon den 9 augusti 1997. Hon flyttade hem till Jesus. Hon hade kämpat trons goda kamp och får nu en välförtjänt vila i sin Frälsares famn...

Du lämnade allt och gick. Det var som du fanns här ändå. Din röst – dina steg – din trötta blick, men jag vet, det är inte så

Du lämnade allt och gick dit bergen står klädda i ljus och blicken var klar och ryggen rak, när du nådde till Herrens hus...        

Sören Jansson

Zoe, i mitt hjärtas trädgård...

Jag kan inte säga att jag har gröna fingrar precis men jag älskar att vara ute i trädgården. Se hur det växer och gror, jag vill att växter ska blomma och dofta! Jag tycker om att rensa ogräs även om kroppen säger ifrån. Alltför stora projekt orkar jag inte. Men en kryddgård och lite grönsaker ska det bli. Att se hur livet pulserar i trädgården är så fantastiskt. Hur frön gror och blir stora plantor.

I Bibeln står det att när vi blir frälsta, säger ja till Jesus, så ger han oss liv, och liv i överflöd. Det här livet, på grekiska, zoe, är inget mänskligt liv. Zoe betyder Guds kvalité av liv, ett evigt, andligt övernaturligt liv. När vi tar emot Jesus i vårt liv förbättrar han inte vårt eget liv. Utan han ger oss ett helt nytt liv! Det här nya livet ska pulsera i oss och ge frukt. I Bibeln står också om den frukten, som är Jesus karaktär, det är bla kärlek, glädje, frid, tålamod och godhet. När Jesus får leva sitt liv genom oss så blir vi mer och mer lika honom.

Jag använde sekatören och klippte bort torra skott på vår kinesiska en som gör att den inte bär någon frukt. Men om jag klipper bort det som är dåligt så får livet en chans att flyta fritt genom grenen igen. Så är det också med vårt andliga liv. Om vi inte ger rum för Jesus så slutar livet att pulsera och frukten uteblir. Jag vill att Jesus som är ”trädgårdsmästaren” ska ansa bort mer och mer av mitt eget torra liv så att han får leva genom mig. Han har ”planterat” oss för ett syfte, vi är inte här av en slump. När vi får växa och gro, bära frukt och bli det han har tänkt, då blir livet spännande!

Livet är Guds gåva till dig, vad du gör med livet är din gåva till Gud...

”Släpp fångarna loss, det är vår!”

Våren är en tid då livet segrar över döden och kylan. Vi gläds åt varje litet grönt skott som visar sig på marken eller i träden. Det som sett så dött ut får plötsligt liv igen. Värmen och solen kommer tillbaka. Det är så upplivande och man får ny kraft och ork. Det är som om själva livet som var fångat djupt under ytan plötsligt blir frisläppt!

Men många befinner sig ändå inom lås och bom. Inlåsta av sig själva eller andra. Frusna relationer människor mellan. Oförrätter som rotat sig och blivit bitterhet. Bitterhet är ouppfylld hämnd har någon sagt. Om man går omkring och är bitter sprider man en kyla omkring sig. Och man blir en fånge plus att man binder andra också. Men det finns en nyckel som låser upp...den nyckeln heter förlåtelse.

Jag var själv med om en traumatisk händelse när jag var 16 år. En person som jag såg upp till, en som hade en ställning av auktoritet och förtroende, försökte närma sig mig på ett väldigt otillbörligt sätt. Vi var inte släkt eller nära vänner men fanns i ett sammanhang tillsammans med många andra som träffades varje vecka. Jag kunde inte berätta detta för någon, för vem skulle tro mig? Istället försökte jag hålla det nere, djupt i mitt inre och låtsas som om inget hade hänt.

Men jag låste inte bara in minnet utan också mig själv. Jag var under ca 10 år bunden på olika sätt av denna händelse. Min relation med Jesus var väl bra men jag hade ingen frimodighet att uttrycka den, kunde inte be tillsammans med andra. Jag var helt enkelt inte fri. Till slut kände jag att nu går det inte längre och jag tog kontakt med en själavårdare. Efter ett långt samtal och mycket bön kunde jag äntligen förlåta den här personen som gjort mig illa.

Vilken befrielse!!! Det var som om all unken instängd luft äntligen kunde vädras ut ur mitt inre. Som en vårstädning efter en lång och kall vinter. Jag förlät och all bitterhet och skam försvann. Och det bästa av allt är nog att även den personen som fick min förlåtelse, också kunde bli fri.

Att förlåta är livsviktigt! Jesus säger att för att vi ska kunna bli förlåtna måste vi förlåta. Inte bara en gång utan ”sjuttio gånger sju”, alltså hela tiden. Vi har allt att vinna, ingenting att förlora utom en tung ryggsäck av bitterhet och smärta.

Forgiveness does not change the past, but it does enlarge the future...

Skogen skänker lindring och ro

En forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå leder ett projekt om skogsvistelse som rehabilitering för människor med utmattningssyndrom. Det har visat sig att om man går i skogen sjunker blodtryck och puls, antalet vita blodkroppar ökar och stresshormonet kortisol minskar.

Jag kan hålla med. Till en viss del. Det är så rogivande och fridfullt att gå i skogen. Jag älskar det! Men jag håller verkligen inte med om vad forskarna tror är orsaken till att vi mår bra i skogen! En av teorierna är att vi som människor söker oss tillbaka till vårt genetiska ursprung. Det kan jag också hålla med om, till en viss del. Men inte att vårt ursprung som människa är på savannen, då man tror att vi är födda där och har levt i naturen under miljontals år.

Vi söker oss omedvetet tillbaka till vårt ”genetiska ursprung” som är Skaparen, Gud själv! I skogen, naturen, är Skaparen så nära. Om vi bara är öppna så talar Han där, genom sin skapelse. Har du inte hört hur fåglarna sjunger sitt lov till Gud?

För många år sedan i mitten på 90-talet när vi bodde uppe i södra Lappland, hade vi under en period upplevt en sån hunger efter mer av Jesus. Vi fick vara med om många spännande saker och det var egentligen där vår gemensamma kallelse blev mera tydlig. En dag när jag satt ute i Guds fria natur kände jag Hans närvaro så tydligt. Det var då den här ”dikten” kom till.

”Jag längtade efter stillhet och fann en glänta

där det mjuka gräset under mina fötter

blev till helig mark.

Solen som värmde mitt ansikte var Din kärlek till mig,

den Helige Andes kraft i mitt liv.

Den lilla bäcken porlade glatt som en ström ur frälsningens källa.

En frid så stilla fyllde mitt inre,

en överjordisk frid stillade min oro.

Du var där i grönskans sal

och jag stämde in i skapelsens tacksägelse och lov

till sin Herre och Mästare.”

Vet du ditt värde?

”Vi måste sätta ett pris på människors liv”, det är ett uttalande av författaren Lionel Shriver. Hon har skrivit boken ”Priset man betalar” som behandlar den orättvisa sjukvården i USA. Hon menar att det inte är rättvist att vi i väst kan betala 2 miljoner dollar för behandling av en cancerpatient som ändå bara lever i 3 månader. Samtidigt som det kostar bara 5 dollar om dagen för att rädda ett barn i Afrika.

Vad får en människa kosta? Vem ska betala? Den frågan kan man ju ställa när det gäller trafiksäkerhet, sjukvård, försäkringar och annat. Är det värt mer att rädda en ung människa än en gammal? Alla människor är väl lika mycket värda och måste få det bästa samhället har att erbjuda eller?

Den svenska sjukvården är inte rättvis. I alla fall är det min erfarenhet. Jag har gått med en brusten hälsena i 3 år utan att få den åtgärdad. Hade jag varit fotbollspelare i Mjällby med en trasig hälsena hade jag fått ultraljud och behandling inom några dagar. Det finns orättvisor, alla behandlas inte lika i vårt samhälle. Minst värde har väl ett oönskat barn i mammas mage. Man behöver bara titta på abortsiffrorna som är över 13,600 000 i världen, i år.

Trots FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, barnkonventionen och kvinnokonventionen och allt vad det heter så finns orättvisor i världen idag. Alla människor har inte alltid lika mycket värde mänskligt sett. Ibland kan det vara svårast att sätta ett värde på sig själv...

Men även om livet är orättvist så är Gud god! Det finns en som har betalat det högsta priset för varenda människa! Jesus dog och uppstod för att alla människor skulle få ett nytt liv! I Jesu ögon finns inga åldersskillnader, inga skillnader mellan män och kvinnor, inga skillnader pga hudfärg. Alla är lika mycket värda! Jesus älskar dig även om du inte känner honom eller är intresserad av honom. Han står där och är beredd att ge dig ett liv fyllt med mål och mening. I Hans ögon är du värdefull och dyrbar. Så dyrbar att han gav sitt liv för att köpa dig! Om du vill så blir du fri. Han har betalat för att du ska få en glädje och frid som är helt oberoende av omständigheter runt omkring. Han har betalat för att du ska få hälsa och välbefinnande. Framför allt har han betalat för den bästa livförsäkringen som finns – evigt liv!

Det enda du behöver göra är att säga; ”okej Jesus, jag tror att du dog för mig, att du uppstod och lever nu för att jag ska kunna leva tillsammans med dig. Från och med nu så vill jag följa dig. Förlåt mig min synd, hjälp mig att leva för dig och lära känna dig!”

Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu! Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du!

”Biskopen gav BLT:S läsare svar."

 Antje Jackelén, biskop i Lunds stift hade en chatt på BLT:S nättidning plus att hon dagen innan var på en skola och pratade med ungdomar. Det är mycket märkligt att läsa biskop Jackeléns svar på chatten i lördagens BLT.

På frågan om muslimer och kristna tror på samma Gud, svarade hon ja, det gör vi! Sedan sa hon att en viktig skillnad var att vi kristna tror på Jesus som frälsare medan för muslimer är han en profet.

I bibeln står det klart o tydligt att Jesus är Gud, vi tror på en treenig Gud som blev tillgänglig för oss genom att bli en människa som vi. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Muslimer tror inte att människor är syndare, bara svaga. Och eftersom vi inte har syndat behöver vi ingen frälsare. Det finns, enligt islam, bara en oförlåtlig synd och det är att säga att Jesus är Guds Son.

På frågan om det finns ett liv efter döden och om frågeställaren skulle få träffa sina anhöriga även om de hamnat på ”fel ställe” svarade biskopen så här; ”...vi kan nog aldrig falla djupare än i Guds händer, ...jag tror på goda överraskningar!”

Bibeln är också oerhört klar och tydlig med att det finns en himmel men också ett helvete. Om man inte tar emot frälsningen i Jesus så går man evigt förlorad. Att då säga att man inte kan falla djupare än i Guds händer och att man bara tror på goda överraskningar är att inge falsk trygghet.

På en fråga om skapelsen säger sig biskopen tro på både Big bang och evolution. Skapelsetro och utvecklingslära går inte ihop om man inte skriver om bibeln. Homosexualitet är en naturlig variation i skapelsen, svarade biskopen på sista frågan. Men det är det inte! Enligt Romarbrevet 1:26-28 är det istället mot naturen.

Man kan fråga sig om det är viktigare att vara politisk korrekt inom Svenska kyrkan än att föra fram Sanningen, Guds Ord??? Sanningen är att Jesus lever, Han är en verklighet och älskar alla så mycket att han offrade sitt eget liv för oss! I samma sekund som vi säger ja till Jesus, förlåter Han oss våra synder och ger oss ett nytt liv, ett evigt liv! Det behöver vi tala om för alla, att man kan få lära känna Jesus och få uppleva ett äventyr som aldrig tar slut!

”Du står inte bara i ansvar för vad du säger, utan också för vad du låter bli att säga.” Martin Luther King