Snösmältning

Våren kom till byn. Talgoxarna tutade ikapp med en vekap som gnisslade hos någon granne. I solvärmen kunde man sitta på farstubron och fika. Njuta av fågelsången och solen som värmde ansiktet. Judith kom gående med posten i näven, ”ja hänna sitt dem å hane skönt”, hon fick också en kopp kaffe. Sigvard kunde väl också få en kopp. Så här satt vi nu och småpratade grannar emellan. Doris och Fritz passade också på att sitta ute, de ropade glatt fast det var några hus bort.

Det var som om byn levde upp. Alla ljud som legat inbäddade i snön hördes mer och mer i takt med snösmältningen. På verkstan som vi skymtade mellan tallarna såg man Josef och Henning gå in på sitt lilla kontor. Fler anslöt sig. Gunnar Eriksson med sin Ford Taunus och jag tror det var Joel Karlssson och sen kom Helmer med sin taxi. Man kallade verkstan för ”gubbdagis” av någon anledning.

Det var en viss trygghet att alla kände alla. Vi levde nära varandra, inte bara geografiskt. Berta cyklade förbi och ropade glatt nånting om vårtecken. Man kan säga att byn var livets mittpunkt. Åtminstone för mig som sju-åring. Jag var nog ganska lillgammal, kunde sitta och prata med de vuxna på bron ett tag innan ”plikten kallade”. Nu skulle vi leka ”Pip-Larssons” på vedhögen.

Det var tider det. Känns som ett annat liv. På ett sätt har väl världen blivit mindre. Det är inga avstånd längre. Nu kan man chatta med en kompis på andra sidan jordklotet. Eller kolla på foton som någon precis la upp på Facebook, tagna för nån minut sen i England.

Min värld var liten då också. I min hemby på sextiotalet. Jag kände alla i min värld. Eller jag visste i alla fall vilka de var. Men man cyklade inte så ofta upp till Karlbergs som bodde längst upp i byn. Det var för långt...

There is a garden in every childhood, where it's always spring...

Religionens ”hemliga” ingrediens...

”Det är snarare den sociala samvaron i en församling än andligheten i religionen som gör att troende människor är nöjda med livet.” Detta säger en amerikansk sociolog och professor i en studie från december förra året. Han säger att vänskap som byggs i en församling är den hemliga ingrediensen i religionen...

Om det verkligen vore så skulle det inte vara mycket med ”religionen”. Då kunde man lika gärna vara med i en fiskeklubb eller frimärkssällskap istället för en församling. Men nu handlar det faktiskt inte om ”religion”, utan om att ha en levande, pågående relation med Jesus. Det är det som är själva hemligheten. Jesus!

Mänskligt sett är en församling en samling människor med ett gemensamt intresse, Jesus. Men det är inte alls säkert att den ”sociala samvaron” fungerar som den bör ändå. Många kan känna sig utanför och ensamma ibland, även i en församling. Varför? Jo, just därför. Vi är människor. Men om församlingen får vara det den egentligen är, en övernaturlig, levande organism. Då ligger gemenskapen oss emellan på ett mycket djupare plan.

En andlig bild på en församling är att den är Jesus kropp. Han är fortfarande huvudet som styr kroppen. Vi ska vara hans händer, fötter, ögon, mun, ja hans hjärta här på jorden. Om vi ger Jesus företräde så kan vi göra honom synlig för alla runt omkring. Då blir gemenskapen och relationerna i en församling övernaturliga.

Min egen bild på en församling (även om den haltar lite) är ett cykelhjul! Om Jesus är navet så är vi ekrarna. Ju närmare Jesus vi är, desto närmare är vi varann!

To fall in love with Jesus is the greatest of all romances; To seek him, the greatest adventure; to find him, the greatest human achievement.

Vad är kärlek?

”Gör livet levande ha en affär!” Ja vi är många som förfärats av den här reklamen av en otrohetssajt, Victoria Milan, som riktar sig mot gifta och sambor. Över 90 anmälningar har hittills kommit in till reklamombudsmannen, vilket är rekord. Senaste rekordet var 37 st. Men det är också många som blivit medlemmar på sajten och grundaren säger att ”det finns en stor marknad för detta”.

Men egentligen är det inte så konstigt att så många människor tar steget och lämnar en relation. I media översvämmas vi av frågespalter, reportage osv där relations-coacher och andra förståsigpåare uppmanar makar och sambor att ”våga bryta upp”. Idag ska man tänka på sig själv, sitt eget liv och identitet. En coach sa t.o.m att ”är man orolig för att barnen ska fara illa, ska man vända på resonemanget och säga att man separerar för deras skull!"

Jag dömer absolut inte någon, alla måste ta sina egna beslut men också konsekvenserna av det. Men det finns så många som blivit svikna, bedragna. Bara för att den ena parten ska ”hitta sig själv och meningen med livet.” Otrohet är det största sveket en människa kan uppleva och det är fruktansvärt att man nu ska göra pengar av det! Aldrig ett ord om att försöka hitta tillbaka till varandra, att tillsammans sätta sig ner och prata igenom vad som är fel och ändra på det.

Men det är också själva tidsandan. I Bibeln står det ju att i den sista tiden ska kärleken till Gud ska svalna. Människor har ingen gudsfruktan längre. Att Gud har instiftat äktenskapet mellan man och kvinna är för de flesta inte något som är heligt längre. Kanske inte så konstigt då, att en kanadensisk otrohetssajt har över 8 miljoner medlemmar!

I dagens samhälle är kärlek ett urvattnat ord. Numera är kärlek bara till för att tillfredsställa ens eget behov. För många är kärleken bara en känsla. Det är inte fel att känna kärlek, men våra känslor kan ju inte beröra en annan människa. Om inte kärleken omsätts i handling, är den ju bara en känsla...

Världen låter oss se en filmduk med flimrande bilder av uppdiktade passioner och romantik och säger; ”Detta är kärlek.” Gud tar oss med till foten av ett kors, där det hänger en naken, blodig man, och säger; ”Det är detta som är kärlek.” 

Joshua Harris

Möte med andevärlden...

För ett par år sedan var jag på en föreläsning på biblioteket i Karlshamn. Vi var ungefär 30 personer, mest kvinnor. Föreläsaren var en kvinna som arbetat som ingenjör för ett svenskt företag i Thailand. Nu skulle hon berätta om sin personliga utveckling, hur hon hade blivit fri från stress och andra problem. Så långt lät det väl ganska intressant. Men det handlade ju förstås om hur hon lämnat sin yrkeskarriär och utbildat sig till ”reiki-healare”. Hon hade blivit ihopkopplad med självaste Reikikällan genom en buddistisk lärare och hade nu förmåga att hela genom handpåläggning då hon kunde kanalisera kraften från kosmos till människor. Det hade kostat henne åtskilliga tusenlappar.

Rei, betecknar en ”högre visdom” och ki den ”universella livsenergin”. Ibland stavas det qi som i qigong, eller chi som i tai chi. Men det handlar om samma sak, att förstärka kroppens energi med den universella livskraften. Ibland kallas den ”prana” det är den hinduistiska beteckningen.

Tillbaka till föreläsningen. Här sitter jag nu tillsammans med människor som har ett genuint intresse för det andliga, det övernaturliga. Föreläsaren, den före detta ingenjören ger ett trovärdigt intryck. Högutbildad, intelligent, skicklig på att formulera sig. Hon använder vetenskapliga uttryck och allt verkar så bra, så medicinskt och vetenskapligt.

Jag kunde inte låta bli att fråga när möjligheten kom om den här sk livskraften, energin från kosmos. Jag frågade; ”kan man säga att den här energin är Gud?” (Jag visste ju redan att det inte var Gud utan något annat) Hon svarade att en del kallar det för Gud men det är ingen som känner Gud. Då fick jag tillåtelse att berätta att jag känner Jesus och har en personlig relation med honom. Och jag fortsatte att berätta om ett helande jag varit med om och också att den här ki, qi eller chi absolut inte har något med Gud att göra! Gissa om jag blev bombarderad med frågor från deltagarna. Föreläsningen fick ett snöpligt slut. Och jag fick dela ut Kvinnobiblar som jag hade med mig i handväskan.

Jag glömmer aldrig en kvinna som efteråt sa så här; ”tack för att du vågade berätta om ditt möte med Jesus och ditt helande, jag vill absolut inte ha något att göra med den onda andevärlden!” Och det är precis vad reiki och andra terapier rör sig i. En ond andevärld. Hur kan jag veta det?

Det är enkelt. För att få tillgång till den goda andevärlden, till Den Helige Andes kraft så måste man älska Jesus och ha en personlig relation med Honom. All annan andemakt, kraft eller vad man nu kallar det kommer inte från Gud utan från djävulen. Det finns ingen gråzon. Det är svart eller vitt. Det finns ingen ”vit” magi. Det fantastiska är att Guds kraft finns tillgänglig genom tron på Jesus Kristus dygnet runt. Vi måste inte utföra olika ritualer eller låta någon uttala vissa magiska ord eller formler över oss. Eller betala för att bli helad vilket man måste göra inom reikin.

And you will know the Thruth, and the Thruth will set you free... John 8:32

Kan man bli lycklig av att gå på glödande kol?

Att hitta sig själv, höja sin energi och självkänsla låter väl ganska okej. Att hitta sitt kraftcentra för att bli lycklig börjar låta lite flummigt. Och när man blandar in frigörande dans där folk på allvar tror att de plötsligt är hundar och kliver runt på alla fyra, eller går på glödande kol efter att först ha kallat på andarna från alla fyra väderstreck, då är det New Age-varning!

Jag kollade på veckans avsnitt av ”Jakten på lycka” där man ställde frågan om man blir lycklig av att tro på något. Programledaren åkte på en helgkurs för att hitta sitt kraftcentra. Kursen innehöll bl.a dessa saker. Jag vet att så många söker i nyandlighet efter att få uppleva något övernaturligt. Något som är större än en själv, energi, kraftcentra, lycka och mening med livet.

Jag har varit ute och föreläst en hel del om nyandlighet och New Age. Och jag har haft förmånen att träffa många intressanta människor, främst kvinnor som sökt sig till olika terapier för att få hjälp. Spåkvinnor, reikiihealare, tarotläsare och allt vad de heter. Minns bl.a en kvinna från Halland som gav mig sitt visitkort. Häxa, stod det. Men hon ville bli frälst och lämna det livet. Hon hade förstått vilken andlighet hon egentligen sysslade med som häxa och blev helt enkelt rädd och ville bli fri. Så hon ville gå över till den ljusa sidan och ta emot Jesus istället.

Precis som Liam Norbeg har gjort och berättade om i programmet. Men varför varnar jag för New Age? Man sysslar med andlighet, men all andlighet är inte god. Det finns en ond andevärld som inte är att leka med. Jag tar upp mer om detta i nästa inlägg då jag också berättar om föreläsningen med en reikii-master jag var på. Den fick ett snöpligt slut...

Without the Way there is no going, without the Truth there is no knowing, without the Life there is no living. Jesus is the Way, the Thruth and the Life!