onsdag 20 april 2011

Skogen skänker lindring och ro

En forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå leder ett projekt om skogsvistelse som rehabilitering för människor med utmattningssyndrom. Det har visat sig att om man går i skogen sjunker blodtryck och puls, antalet vita blodkroppar ökar och stresshormonet kortisol minskar.

Jag kan hålla med. Till en viss del. Det är så rogivande och fridfullt att gå i skogen. Jag älskar det! Men jag håller verkligen inte med om vad forskarna tror är orsaken till att vi mår bra i skogen! En av teorierna är att vi som människor söker oss tillbaka till vårt genetiska ursprung. Det kan jag också hålla med om, till en viss del. Men inte att vårt ursprung som människa är på savannen, då man tror att vi är födda där och har levt i naturen under miljontals år.

Vi söker oss omedvetet tillbaka till vårt ”genetiska ursprung” som är Skaparen, Gud själv! I skogen, naturen, är Skaparen så nära. Om vi bara är öppna så talar Han där, genom sin skapelse. Har du inte hört hur fåglarna sjunger sitt lov till Gud?

För många år sedan i mitten på 90-talet när vi bodde uppe i södra Lappland, hade vi under en period upplevt en sån hunger efter mer av Jesus. Vi fick vara med om många spännande saker och det var egentligen där vår gemensamma kallelse blev mera tydlig. En dag när jag satt ute i Guds fria natur kände jag Hans närvaro så tydligt. Det var då den här ”dikten” kom till.


”Jag längtade efter stillhet och fann en glänta
där det mjuka gräset under mina fötter
blev till helig mark.

Solen som värmde mitt ansikte var Din kärlek till mig,
den Helige Andes kraft i mitt liv.
Den lilla bäcken porlade glatt som en ström ur frälsningens källa.

En frid så stilla fyllde mitt inre,
en överjordisk frid stillade min oro.

Du var där i grönskans sal
och jag stämde in i skapelsens tacksägelse och lov
till sin Herre och Mästare.”


tisdag 19 april 2011

Vet du ditt värde?

”Vi måste sätta ett pris på människors liv”, det är ett uttalande av författaren Lionel Shriver. Hon har skrivit boken ”Priset man betalar” som behandlar den orättvisa sjukvården i USA. Hon menar att det inte är rättvist att vi i väst kan betala 2 miljoner dollar för behandling av en cancerpatient som ändå bara lever i 3 månader. Samtidigt som det kostar bara 5 dollar om dagen för att rädda ett barn i Afrika.

Vad får en människa kosta? Vem ska betala? Den frågan kan man ju ställa när det gäller trafiksäkerhet, sjukvård, försäkringar och annat. Är det värt mer att rädda en ung människa än en gammal? Alla människor är väl lika mycket värda och måste få det bästa samhället har att erbjuda eller?

Den svenska sjukvården är inte rättvis. I alla fall är det min erfarenhet. Jag har gått med en brusten hälsena i 3 år utan att få den åtgärdad. Hade jag varit fotbollspelare i Mjällby med en trasig hälsena hade jag fått ultraljud och behandling inom några dagar. Det finns orättvisor, alla behandlas inte lika i vårt samhälle. Minst värde har väl ett oönskat barn i mammas mage. Man behöver bara titta på abortsiffrorna som är över 13,600 000 i världen, i år.

Trots FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, barnkonventionen och kvinnokonventionen och allt vad det heter så finns orättvisor i världen idag. Alla människor har inte alltid lika mycket värde mänskligt sett. Ibland kan det vara svårast att sätta ett värde på sig själv...

Men även om livet är orättvist så är Gud god! Det finns en som har betalat det högsta priset för varenda människa! Jesus dog och uppstod för att alla människor skulle få ett nytt liv! I Jesu ögon finns inga åldersskillnader, inga skillnader mellan män och kvinnor, inga skillnader pga hudfärg. Alla är lika mycket värda! Jesus älskar dig även om du inte känner honom eller är intresserad av honom. Han står där och är beredd att ge dig ett liv fyllt med mål och mening. I Hans ögon är du värdefull och dyrbar. Så dyrbar att han gav sitt liv för att köpa dig! Om du vill så blir du fri. Han har betalat för att du ska få en glädje och frid som är helt oberoende av omständigheter runt omkring. Han har betalat för att du ska få hälsa och välbefinnande. Framför allt har han betalat för den bästa livförsäkringen som finns – evigt liv!

Det enda du behöver göra är att säga; ”okej Jesus, jag tror att du dog för mig, att du uppstod och lever nu för att jag ska kunna leva tillsammans med dig. Från och med nu så vill jag följa dig. Förlåt mig min synd, hjälp mig att leva för dig och lära känna dig!”

Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu! Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du!

torsdag 7 april 2011

”Biskopen gav BLT:S läsare svar."

 Antje Jackelén, biskop i Lunds stift hade en chatt på BLT:S nättidning plus att hon dagen innan var på en skola och pratade med ungdomar. Det är mycket märkligt att läsa biskop Jackeléns svar på chatten i lördagens BLT.

På frågan om muslimer och kristna tror på samma Gud, svarade hon ja, det gör vi! Sedan sa hon att en viktig skillnad var att vi kristna tror på Jesus som frälsare medan för muslimer är han en profet.

I bibeln står det klart o tydligt att Jesus är Gud, vi tror på en treenig Gud som blev tillgänglig för oss genom att bli en människa som vi. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Muslimer tror inte att människor är syndare, bara svaga. Och eftersom vi inte har syndat behöver vi ingen frälsare. Det finns, enligt islam, bara en oförlåtlig synd och det är att säga att Jesus är Guds Son.

På frågan om det finns ett liv efter döden och om frågeställaren skulle få träffa sina anhöriga även om de hamnat på ”fel ställe” svarade biskopen så här; ”...vi kan nog aldrig falla djupare än i Guds händer, ...jag tror på goda överraskningar!”

Bibeln är också oerhört klar och tydlig med att det finns en himmel men också ett helvete. Om man inte tar emot frälsningen i Jesus så går man evigt förlorad. Att då säga att man inte kan falla djupare än i Guds händer och att man bara tror på goda överraskningar är att inge falsk trygghet.

På en fråga om skapelsen säger sig biskopen tro på både Big bang och evolution. Skapelsetro och utvecklingslära går inte ihop om man inte skriver om bibeln. Homosexualitet är en naturlig variation i skapelsen, svarade biskopen på sista frågan. Men det är det inte! Enligt Romarbrevet 1:26-28 är det istället mot naturen.

Man kan fråga sig om det är viktigare att vara politisk korrekt inom Svenska kyrkan än att föra fram Sanningen, Guds Ord??? Sanningen är att Jesus lever, Han är en verklighet och älskar alla så mycket att han offrade sitt eget liv för oss! I samma sekund som vi säger ja till Jesus, förlåter Han oss våra synder och ger oss ett nytt liv, ett evigt liv! Det behöver vi tala om för alla, att man kan få lära känna Jesus och få uppleva ett äventyr som aldrig tar slut!

”Du står inte bara i ansvar för vad du säger, utan också för vad du låter bli att säga.” Martin Luther King

torsdag 31 mars 2011

Snösmältning

Våren kom till byn. Talgoxarna tutade ikapp med en vekap som gnisslade hos någon granne. I solvärmen kunde man sitta på farstubron och fika. Njuta av fågelsången och solen som värmde ansiktet. Judith kom gående med posten i näven, ”ja hänna sitt dem å hane skönt”, hon fick också en kopp kaffe. Sigvard kunde väl också få en kopp. Så här satt vi nu och småpratade grannar emellan. Doris och Fritz passade också på att sitta ute, de ropade glatt fast det var några hus bort.

Det var som om byn levde upp. Alla ljud som legat inbäddade i snön hördes mer och mer i takt med snösmältningen. På verkstan som vi skymtade mellan tallarna såg man Josef och Henning gå in på sitt lilla kontor. Fler anslöt sig. Gunnar Eriksson med sin Ford Taunus och jag tror det var Joel Karlssson och sen kom Helmer med sin taxi. Man kallade verkstan för ”gubbdagis” av någon anledning.

Det var en viss trygghet att alla kände alla. Vi levde nära varandra, inte bara geografiskt. Berta cyklade förbi och ropade glatt nånting om vårtecken. Man kan säga att byn var livets mittpunkt. Åtminstone för mig som sju-åring. Jag var nog ganska lillgammal, kunde sitta och prata med de vuxna på bron ett tag innan ”plikten kallade”. Nu skulle vi leka ”Pip-Larssons” på vedhögen.

Det var tider det. Känns som ett annat liv. På ett sätt har väl världen blivit mindre. Det är inga avstånd längre. Nu kan man chatta med en kompis på andra sidan jordklotet. Eller kolla på foton som någon precis la upp på Facebook, tagna för nån minut sen i England.

Min värld var liten då också. I min hemby på sextiotalet. Jag kände alla i min värld. Eller jag visste i alla fall vilka de var. Men man cyklade inte så ofta upp till Karlbergs som bodde längst upp i byn. Det var för långt...

There is a garden in every childhood, where it's always spring...

tisdag 29 mars 2011

Religionens ”hemliga” ingrediens...

”Det är snarare den sociala samvaron i en församling än andligheten i religionen som gör att troende människor är nöjda med livet.” Detta säger en amerikansk sociolog och professor i en studie från december förra året. Han säger att vänskap som byggs i en församling är den hemliga ingrediensen i religionen...

Om det verkligen vore så skulle det inte vara mycket med ”religionen”. Då kunde man lika gärna vara med i en fiskeklubb eller frimärkssällskap istället för en församling. Men nu handlar det faktiskt inte om ”religion”, utan om att ha en levande, pågående relation med Jesus. Det är det som är själva hemligheten. Jesus!

Mänskligt sett är en församling en samling människor med ett gemensamt intresse, Jesus. Men det är inte alls säkert att den ”sociala samvaron” fungerar som den bör ändå. Många kan känna sig utanför och ensamma ibland, även i en församling. Varför? Jo, just därför. Vi är människor. Men om församlingen får vara det den egentligen är, en övernaturlig, levande organism. Då ligger gemenskapen oss emellan på ett mycket djupare plan.

En andlig bild på en församling är att den är Jesus kropp. Han är fortfarande huvudet som styr kroppen. Vi ska vara hans händer, fötter, ögon, mun, ja hans hjärta här på jorden. Om vi ger Jesus företräde så kan vi göra honom synlig för alla runt omkring. Då blir gemenskapen och relationerna i en församling övernaturliga.

Min egen bild på en församling (även om den haltar lite) är ett cykelhjul! Om Jesus är navet så är vi ekrarna. Ju närmare Jesus vi är, desto närmare är vi varann!


To fall in love with Jesus is the greatest of all romances; To seek him, the greatest adventure; to find him, the greatest human achievement.

lördag 19 mars 2011

Vad är kärlek?

”Gör livet levande ha en affär!” Ja vi är många som förfärats av den här reklamen av en otrohetssajt, Victoria Milan, som riktar sig mot gifta och sambor. Över 90 anmälningar har hittills kommit in till reklamombudsmannen, vilket är rekord. Senaste rekordet var 37 st. Men det är också många som blivit medlemmar på sajten och grundaren säger att ”det finns en stor marknad för detta”.

Men egentligen är det inte så konstigt att så många människor tar steget och lämnar en relation. I media översvämmas vi av frågespalter, reportage osv där relations-coacher och andra förståsigpåare uppmanar makar och sambor att ”våga bryta upp”. Idag ska man tänka på sig själv, sitt eget liv och identitet. En coach sa t.o.m att ”är man orolig för att barnen ska fara illa, ska man vända på resonemanget och säga att man separerar för deras skull!"

Jag dömer absolut inte någon, alla måste ta sina egna beslut men också konsekvenserna av det. Men det finns så många som blivit svikna, bedragna. Bara för att den ena parten ska ”hitta sig själv och meningen med livet.” Otrohet är det största sveket en människa kan uppleva och det är fruktansvärt att man nu ska göra pengar av det! Aldrig ett ord om att försöka hitta tillbaka till varandra, att tillsammans sätta sig ner och prata igenom vad som är fel och ändra på det.

Men det är också själva tidsandan. I Bibeln står det ju att i den sista tiden ska kärleken till Gud ska svalna. Människor har ingen gudsfruktan längre. Att Gud har instiftat äktenskapet mellan man och kvinna är för de flesta inte något som är heligt längre. Kanske inte så konstigt då, att en kanadensisk otrohetssajt har över 8 miljoner medlemmar!

I dagens samhälle är kärlek ett urvattnat ord. Numera är kärlek bara till för att tillfredsställa ens eget behov. För många är kärleken bara en känsla. Det är inte fel att känna kärlek, men våra känslor kan ju inte beröra en annan människa. Om inte kärleken omsätts i handling, är den ju bara en känsla...

Världen låter oss se en filmduk med flimrande bilder av uppdiktade passioner och romantik och säger; ”Detta är kärlek.” Gud tar oss med till foten av ett kors, där det hänger en naken, blodig man, och säger; ”Det är detta som är kärlek.” 
Joshua Harris

onsdag 9 mars 2011

Möte med andevärlden...

För ett par år sedan var jag på en föreläsning på biblioteket i Karlshamn. Vi var ungefär 30 personer, mest kvinnor. Föreläsaren var en kvinna som arbetat som ingenjör för ett svenskt företag i Thailand. Nu skulle hon berätta om sin personliga utveckling, hur hon hade blivit fri från stress och andra problem. Så långt lät det väl ganska intressant. Men det handlade ju förstås om hur hon lämnat sin yrkeskarriär och utbildat sig till ”reiki-healare”. Hon hade blivit ihopkopplad med självaste Reikikällan genom en buddistisk lärare och hade nu förmåga att hela genom handpåläggning då hon kunde kanalisera kraften från kosmos till människor. Det hade kostat henne åtskilliga tusenlappar.

Rei, betecknar en ”högre visdom” och ki den ”universella livsenergin”. Ibland stavas det qi som i qigong, eller chi som i tai chi. Men det handlar om samma sak, att förstärka kroppens energi med den universella livskraften. Ibland kallas den ”prana” det är den hinduistiska beteckningen.

Tillbaka till föreläsningen. Här sitter jag nu tillsammans med människor som har ett genuint intresse för det andliga, det övernaturliga. Föreläsaren, den före detta ingenjören ger ett trovärdigt intryck. Högutbildad, intelligent, skicklig på att formulera sig. Hon använder vetenskapliga uttryck och allt verkar så bra, så medicinskt och vetenskapligt.

Jag kunde inte låta bli att fråga när möjligheten kom om den här sk livskraften, energin från kosmos. Jag frågade; ”kan man säga att den här energin är Gud?” (Jag visste ju redan att det inte var Gud utan något annat) Hon svarade att en del kallar det för Gud men det är ingen som känner Gud. Då fick jag tillåtelse att berätta att jag känner Jesus och har en personlig relation med honom. Och jag fortsatte att berätta om ett helande jag varit med om och också att den här ki, qi eller chi absolut inte har något med Gud att göra! Gissa om jag blev bombarderad med frågor från deltagarna. Föreläsningen fick ett snöpligt slut. Och jag fick dela ut Kvinnobiblar som jag hade med mig i handväskan.

Jag glömmer aldrig en kvinna som efteråt sa så här; ”tack för att du vågade berätta om ditt möte med Jesus och ditt helande, jag vill absolut inte ha något att göra med den onda andevärlden!” Och det är precis vad reiki och andra terapier rör sig i. En ond andevärld. Hur kan jag veta det?

Det är enkelt. För att få tillgång till den goda andevärlden, till Den Helige Andes kraft så måste man älska Jesus och ha en personlig relation med Honom. All annan andemakt, kraft eller vad man nu kallar det kommer inte från Gud utan från djävulen. Det finns ingen gråzon. Det är svart eller vitt. Det finns ingen ”vit” magi. Det fantastiska är att Guds kraft finns tillgänglig genom tron på Jesus Kristus dygnet runt. Vi måste inte utföra olika ritualer eller låta någon uttala vissa magiska ord eller formler över oss. Eller betala för att bli helad vilket man måste göra inom reikin.


And you will know the Thruth, and the Thruth will set you free... John 8:32