torsdag 20 januari 2011

Kraftkällan

När vi kom tillbaka till Ullånger efter besöket i Rusksele kände jag mig upprymd och jag mådde bättre än jag gjort på länge. Plötsligt hade jag fått lust att börja jogga. Innan hade jag knappt kunnat gå pga alla inflammationer i fotleden. Och nu tog jag på mig stödskenan och sprang ut i skogen. Oh vad jag längtat efter detta. Som tolvåring tävlade jag (!) för Rusksele Sportklubb i kommunserien i terränglöpning. Allt sedan mina ”gipsdagar” var över hade jag testat foten till det yttersta. Jag åkte skidor, skridskor och tävlade i friidrott.

Kanske hade jag varit för optimistisk och nu hade fotleden varit utsliten. Jag sa varit. För ju mer jag sprang desto starkare och bättre kändes foten. Nu kom dagen för läkarbesöket på ortopeden i Örnsköldsvik. Lite nervös var jag när jag satt i väntrummet. Men jag frågade läkaren efter undersökningen om brosk kunde komma tillbaka in i fotleden om man började röra på foten. Men han sa att det var omöjligt, ”är brosket borta i en fotled så kommer det aldrig tillbaka.” Då ”bekände” jag att jag börjat jogga och att foten kändes bra. Sedan berättade jag om hur Jesus kommit in i rummet där jag satt och att han fixat leden. Läkaren svarade; ”då tycker jag att du ska tacka honom och bara fortsätta springa!” Och det gjorde jag!

Nu när jag ändå varit tvungen att steloperera en annan led i foten kanske du tror att jag deppar eller ifrågasätter mitt helande. Men det gör jag absolut inte. Jag vet vad Jesus gjorde då och att han göra det igen oavsett omständigheterna. På de nyaste röntgenbilderna från 2009 kan man tydligt se fint brosk i den stora leden som läkarna dömde ut. Den andra leden såg tyvärr inte bra ut och jag fick gå igenom en operation för att fixa den. Men det har inte förminskat min tro på något sätt, tvärtom.

Det är inte vad Jesus kan göra för mig som är det viktigaste. För jag vet att han vill. Utan att bara få vara i hans närhet, känna den här varma ”filten”, att få vara så nära att man kan höra hjärtslagen. Det är det bästa som finns. Det är en kraftkälla. Där får jag kraft, mod och inspiration att klara livet helt enkelt. Och det vill jag dela med mig av.

When Jesus comes, the shadows depart.
(inscription on a Scottish castle)

2 kommentarer: