Batterihjärta

Jag och några av mina syskon satt uppflugna i trappen och väntade ivrigt. Mamma visste att ”knivsliparn” var i antågande och hade förberett med att ta fram alla slöa köksknivar på matbordet. Knivsliparn var en närmast utomjordisk varelse för mig, jag hade nämligen hört att han hade ett batterihjärta. Pacemaker med andra ord, men det visste jag inte vad det var, bara att hans hjärta var så svagt att han behövde extra batteri för att det skulle orka. Så det var med skräckblandad förtjusning jag såg fram emot hans besök.

I min inbillningsvärld så kunde ju batteriet ta slut när som helst och vad hände då? Skulle knivsliparn falla ihop på vårt köksgolv? Spänningen steg när vi hörde tunga steg på farstubron. Mannen som kom in såg ju helt normal ut. Lång och gänglig var han, klädd i en blå arbetarskjorta och med en svart basker på huvudet. Jag försökte hitta tecken på att batteriet höll på att ta slut. Var han inte lite blek? Och nog var hans läppar lite blå, eller andades han inte ovanligt tungt? Det enda ovanliga var att hans fingrar var svarta av allt slipande. Men han utförde sitt arbete snabbt och skickligt och gick sedan vidare till grannen.

Många år senare, mitt under en Gudstjänst på Lapplandsveckan blev min pappa sjuk och föll ihop på mötet. Jag åkte i ambulansen som tog honom till akuten i Lycksele. Han hade fått problem med hjärtat och min syster som arbetade på sjukhuset mötte upp och vi väntade på läkarens diagnos. Efter en lång stund kom läkaren ut och frågade oss om vår pappa hade en pacemaker. Vi svarade att det hade han inte. ”Vad konstigt,” sa läkaren, ”EKG:t visar att han har en extra strömkälla till hjärtat som gör att det fungerar normalt igen!” Vi bara tittade på varandra och visste att Gud fixat pappas hjärta!

Keep and guard your heart with all vigilance and above all that you guard, for out of it flow the springs of life.

Proverbs 4:23