As for me and my bike, we will serve the Lord!

Jag är en sommarmänniska. Älskar sommaren! Överlever vintern. Även om jag är född Lappland så betyder det inte att jag automatiskt gillar snö. När barnen var små bodde vi 8 år i min hemby. Vi hade Nisses backe, byns pulkabacke, på andra sidan vägen så våra barn åkte pulka, bob och skidor så mycket de ville. På vintern var byn det rentätaste området i södra Lappland. Barnen var med på renskiljning och fick prova kasta lasso, de läste bordsbön i skolan på svenska och samiska. En söndagseftermiddag när jag tittade ut genom fönstret stod en ren och tittade in på altanen.

Nej usch, nu längtar jag till sommaren! Jag kan inte klaga på kylan, vi har runt 4 minusgrader, det ligger lite snöfjun på marken men det är grått och ruggigt. Vinden från havet tränger in i märg och ben. Jag får gå ner i garaget och drömma lite. Där står nämligen vår Wildstar och väntar på att rulla ut på vägarna igen. Ända sedan jag var tonåring och en av mina bröder kom hem med sin motorcykel har jag själv velat ha en. Eftersom min fot hittills har hindrat mig från att köra själv nöjer jag mig med att sitta på bönpallen. Det är en sån otrolig frihetskänsla med motorcykel. Man kommer så nära naturen. Alla ljud och alla dofter...

Vi är ju med i en kristen MC-klubb också. Det är fantastiskt att få lära känna alla dessa härliga människor i bikervärlden. Att vi dessutom får dela med oss av vår tro på olika sätt är så uppmuntrande och enormt roligt. Det finns många råbarkade typer kan man tycka. Men bakom den ibland hårda och tuffa fasaden döljer sig en ödmjuk och snäll människa. Många som vi har mött har faktiskt vuxit upp i kristna hem och har föräldrar som ber för dem. Jag kommer aldrig glömma killen som min man bad med under Sweden Rock för några år sen. En tuff biker som ville lära känna Jesus. Jesus älskar bikers!

As for me and my bike, we will serve the Lord