”Det är snarare den sociala samvaron i en församling än andligheten i religionen som gör att troende människor är nöjda med livet.” Detta säger en amerikansk sociolog och professor i en studie från december förra året. Han säger att vänskap som byggs i en församling är den hemliga ingrediensen i religionen...
Om det verkligen vore så skulle det inte vara mycket med ”religionen”. Då kunde man lika gärna vara med i en fiskeklubb eller frimärkssällskap istället för en församling. Men nu handlar det faktiskt inte om ”religion”, utan om att ha en levande, pågående relation med Jesus. Det är det som är själva hemligheten. Jesus!
Mänskligt sett är en församling en samling människor med ett gemensamt intresse, Jesus. Men det är inte alls säkert att den ”sociala samvaron” fungerar som den bör ändå. Många kan känna sig utanför och ensamma ibland, även i en församling. Varför? Jo, just därför. Vi är människor. Men om församlingen får vara det den egentligen är, en övernaturlig, levande organism. Då ligger gemenskapen oss emellan på ett mycket djupare plan.
En andlig bild på en församling är att den är Jesus kropp. Han är fortfarande huvudet som styr kroppen. Vi ska vara hans händer, fötter, ögon, mun, ja hans hjärta här på jorden. Om vi ger Jesus företräde så kan vi göra honom synlig för alla runt omkring. Då blir gemenskapen och relationerna i en församling övernaturliga.
Min egen bild på en församling (även om den haltar lite) är ett cykelhjul! Om Jesus är navet så är vi ekrarna. Ju närmare Jesus vi är, desto närmare är vi varann!
To fall in love with Jesus is the greatest of all romances; To seek him, the greatest adventure; to find him, the greatest human achievement.
Bra mamma! =) Den bilden på cykelhjulet är enkel att förstå.
SvaraRadera