Byakänsla

Nu när vi närmar oss jul kommer den här speciella känslan över mig igen. Känslan av närhet och tillhörighet. I alla fall lever minnena upp igen och jag kan sakna den speciella atmosfären som bara finns i en by i södra Lappland. Många tror att norrlänningar är inbundna och tystlåtna. Men en norrlänning pratar inte i onödan, han ser till att det händer nåt istället. ”Hä som hänn, hä hänn hänna” Här nere pratas det ganska mycket, men det stannar oftast på farstubron. Det ska mycket till

innan man blir insläppt i stugvärmen.

Nu vill jag absolut inte dra alla ”sörlänningar” över en kam. Det finns massor av underbara människor här och när man tar sig tid att lära känna varandra så har man vänner för livet. Men det är väl just tiden som saknas. Allt för många har nog med sig och sitt.

Byakänsla...Alla känner alla, kanske negativt för en del, men jag tycker att det också var en trygghet. Att veta att man var igenkänd, bekräftad och uppskattad. Byns samlingspunkt, ICA, var kanske ett ställe där rykten tog fart. Men de dog ut ganska snabbt just pga närheten till varandra. Sanningen kom alltid fram till slut. Men det var också där som omsorgen om varandra blev synlig. Man kunde oroa sig för någon man inte sett ute på byn på ett tag och det fanns alltid någon som var villig att kolla upp det.

Närhet saknas idag. Vi lever för långt ifrån varandra för att orka bry oss. Vi säger ofta, jag ska tänka, eller jag har tänkt på dig. Men en tanke utan handling är just bara en tanke. Och det är inte många av oss som är tankeläsare. Vi måste börja bry oss. Och det behövs faktiskt inte så mycket. Ett telefonsamtal. En fika ute på stan. En julklapp till någon som är ensam. Låt ”byakänslan” infinna sig i jul.

There are no strangers on Christmas Eve