Uno är hemma igen!

Sitter o bläddrar i dagens tidning. Jag brukar kolla annonser med försvunna katter och nu har det varit inne en annons flera dagar om en bortsprungen hund. Men i dagens tidning läser jag; ”Uno är hemma igen!” Så roligt att hunden är hemma igen efter 23 dygn ute i kylan!

Många kanske inte bryr sig men jag kan inte hjälpa att jag blir rörd när jag ser detta. Först och främst för att hunden är lyckligt hemma hos sin matte och husse, men också för att det faktiskt finns omtänksamma och snälla människor som hjälpt till att leta efter och fånga in Uno.

Min mamma Emmy berättade denna händelse från sin barndom för många år sedan. Hon bodde med sina föräldrar och tio syskon i en kolonistuga i skogen ca 10 km från själva byn Tandsjöborg som ligger i Hälsingland, mellan Sveg och Orsa De hade lång väg ner till byn, skolan och barnmöten som Emmy gick på när hon var runt 12-13 år. Hon berättade om en kväll när hon var på väg hem genom den täta granskogen. Det var mörkt för det fanns inga gatlysen sista biten i skogen. Plötsligt kom flera lösa hundar springande mot Emmy, de var ilskna, skällde, morrade och hoppade upp mot henne. Hon blev jätterädd och berättade att hon blundade och började be. Helt plötsligt blev det tyst. När hon tittade upp stod en jättestor svart hund vid hennes sida. De andra hundarna gnydde och försvann med svansen mellan benen. Den svarta hunden gick bredvid mamma tills hon kom hem, då försvann den bara. Mamma pratade ganska ofta om det här och sa att det nog var en ängel som gick bredvid henne med sin hund.

Vi har ingen hund men en katt som heter Saga. Jag tror att både katter och hundar kan känna på sig om man inte mår riktigt bra. De har en förmåga att trösta utan att behöva veta varför man mår dåligt. De bara ger villkorslös kärlek. Sagas favoritplats nu är rullstolen. Det är faktiskt lugnande att ha en katt i knät. Som balsam för själen. Vem blir inte lugn av kattens kurrande?

Gud har skapat katter och hundar för vårt välbefinnande och för att vi ska ta hand om dem. Så därför är det så tråkigt när de försvinner eller blir övergivna. Att Uno kom hem igen är en riktig solskenshistoria:)

Dogs have owners, cats have staff...