Den absolut bästa julklappen!!

Den absolut bästa och viktigaste gåvan vi någonsin kan ge någon annan är förlåtelse! Den kostar egentligen ingenting men ändå kan den vara väldigt dyr, det kan svida och göra ont. Som att springa barfota över en stubbåker, men efteråt känns det så skönt och befriande, som att doppa sig i ett kallt bäckvatten. Jag ska förklara lite närmare.

Det var en varm högsommardag. Luften dallrade av hetta. Jag och min lillebror var så sugna att få bada i bäcken vid ”ko-bron”. Ett ställe vid bäcken där korna gick över en bro till sommarbetet. Men mamma tillät oss inte. För det första skulle vi inte få gå dit själva, för det andra så hade jag varit sjuk i sharlakansfeber. Men vi längtade så mycket efter det svarta bäckvattnet så till slut smög vi iväg ändå när mamma inte såg oss.

Första hindret på vägen var Ossians lejda, nu hade han slagit den så det var bara stubbarna av säden kvar. Oh, vad ont det gjorde under våra bara fotsulor! Vi sprang så fort vi nånsin kunde och hade bäcken i sikte. Med snabba skutt hoppade vi över grindarna och skrattade när vi försökte vifta bort hästbromsar och timmerkusar på samma gång. Vi hoppade i med glada tjut och plaskade för allt vi var värda. Men glädjen var kortvarig.

När jag kom upp från vattnet hade jag centimeter-stora blåsor över hela kroppen. Jag såg ut som ett träskmonster!!! Hela min hud var täckt av dessa blåsor! Vi sprang hem igen och jag smög upp på mitt rum innan mamma hann se oss. Jag mådde dåligt och var jätterädd! Med gråten i halsen böjde jag knä bredvid min säng och bad till Jesus. En bön om förlåtelse och hjälp! När jag reste mig upp och tittade på min armar var varenda blåsa borta! Det fanns ingen enda blåsa kvar och min bror och jag blev så lättade. Med dåligt samvete gick vi till mamma och berättade alltihop.

Hon förlät oss och vi lovade att aldrig göra så igen. Även om bäckens svalkande vatten gav en känsla av välbefinnande så var känslan att vara ny-förlåten så mycket mer befriande! Jag kände mig renare av förlåtelsen än jag nånsin kunde göra av ett dopp vid ko-bron. Så för att vi ska kunna befria oss själva och andra så ge en gåva av förlåtelse! Vi kan aldrig ana vilka vägar som öppnar sig, vilka broar vi kan gå över i framtiden...

He who cannot forgive breaks the bridge over which he himself must pass